Völuspá: Texts, Translations, and Scholarship

Viktor Rydberg's version of
Völuspá
Valans Sång: The Völva's Song
Edited and Translated into Swedish by Viktor Rydberg
Translated into English by William P. Reaves

HOME
[Völuspá: A Study Guide]

Var åldrars morgon,
då Ymer byggde.
Ej var sand, ej sjö,
ej svala boljor,
ej jord, ej heller
höjdens himmel
ej gafs där ett gräs
i gapande svalg
1905 Carl Emil Doepler 'the younger'
Odin meets the Völva In time's morning
when Ymer lived.
There was no sand, no sea,
No cool waves,
Nor earth, nor
high heaven
grass was not found there
in the gaping gap;

This is a 'restored' version of Völuspá published posthumously in Viktor Rydberg's collected works. Unfortunately, it is not dated. Many of Rydberg's more developed mythological theories, presented in Undersökningar i Germanisk Mythologi, are not yet evident in this edition of the poem. Instead, Rydberg has rearranged lines and verses to better conform to Snorri Sturluson's account of the mythology in his Edda.

Internal evidence suggests that this version of Völuspá hails from the early 1880s (before 1884), around the time when Rydberg had successfully argued against A.C. Bang and Sophus Bugge for Völuspá's originality and had planned to write a separate treatise, discussing the content of the poem. As his work advanced beyond the study of Völuspá and expanded to encompass all of the mythology, Rydberg's concept of an individual treatise on Völuspá was replaced by a two-volume, general mythogical study: Undersökningar i Germanisk Mythologi (1886-1889). In chapter 77 of Vol. I, Rydberg again expresses his intent to publish a separate treatise on Völuspá, but this was never realized.

Here, Rydberg's guiding vision, based on that of Karl Müllenhoff, was to "restore" Völuspá to its original form, consisting of uniform 8-line stanzas. To do so, he had to recombine and/or omit several lines of the existing poem. For example, the dwarf-list, which is widely considered to be an interpolation, has been left out. Although he discusses them in great detail in his later works, Rydberg also omits the names of the Norns (except Urd) and the stanza about the giant-shepherd Eggther without explanation.

	Valans Sång (Öfversättning af Völuspá)	The Völva's Song (A Translation of Völuspá)
	1. Hören mig alla heiliga ätter högre och lägre Heimdalssöner! Manad vill jag valfaders verk förtälja, folkkvad forna dem främst jag mins.	1. Hear me all holy races, higher and lower, Heimdal's sons! Prompted, I will declare Val-father's works, Ancient folk-poems, primarily those I remember.
	2. Urtidsborne jättar mins jag, dem som mig fordom fostrat hafva: nio urtråd, och detta makttråd i mullen gömdt.	2. Born in ancient times, giants I recall, those that previously fostered me: nine primal-trees and this power-tree hidden in the soil.
	3. Var åldrars morgon, då Ymer byggde. Ej var sand, ej sjö, ej svala boljor, ej jord, ej heller höjdens himmel ej gafs där ett gräs i gapande svalg;	3. In time's morning when Ymer lived. There was no sand, no sea, No cool waves, Nor earth, nor high heaven grass was not found there in the gaping gap;
	4. Innan Burs söner upplyft grunden, de som mäktigt Midgaård skapat. Sol sken sunnan å salens stenar, då grodde grunden af gröna örter.	4. Before Bur's sons raised up the ground, they that shaped glorious Midgard. Sol shone from the south on the stones of the hall, then the ground grew with green herbs.
	5. Sol grep sunnan, sållad till månen, med höger hand om himlaranden. Sol visste icke, hvar hon salar egde, månen visste icke hvilken makt han egde.	5. From the south, Sol reached, accompanied by the moon, with her right hand, around heaven's rim. Sol knew not what halls she owned, Moon knew not what power he possessed.
	6. Då trädde makter alla till tingsäten höghelige gudar att härpå akta; natt och nedan namn de gåfvo dagens midt och morgon namn.	6. Then all the powers trod to the thing-seats the high-holy gods to thereupon consider; Night and her descendants they gave names Mid-day and morning named.
	7. Åsarne möttes å Idaslätten, byggde högrest blotsal och blodkrets, satte upp ässjor smidde smycken, göto tänger och gjorde verktyg.	7. The Aesir met on the Ida-plains, built lofty temples and altars, established forges smithied jewelry crafted tongs and made work-tools.
	8. Å gård med tafvel de glade lekte, ad guld de hade håfvor alla, tills tre kommo, tursadöttrars jättevärldens väldiga mör,	8. In their courts, tafl they happily played, of gold they had all bounty, until three came, thurs-daughters, the giant-world's powerful maidens,
	Here Rydberg omits verses 9 and 10, and the entire dwarf-list, 11-16.
	9. till tre kommo, ur talda skaran, kraftige, älsklige åsar til stranden funno på landet föga mäktande ödeblottade, Ask och Embla (De hade ej ande, ej hug de egde, ej bloder, ej later, ej lifvets färger. Oden gaf ande, hug gaf Höner, blod gaf Lodur och lifvets färger.)	9. Until three came out of that company, mighty, loving, Aesir to the shore, found on land little capable lacking fate, Ask and Embla. (They had no spirit, no mind they possessed, no blood, no manners no color of life. Odin gave spirit, Mind gave Hönir, blood gave Lodur and the color of life.)
	10. Ask vet jag stånda nämnd Yggdrasil stamhög vattnad med skumhvit grusvåg. Däden kommer daggen, som i dalar faller, evigt grön han ståndar öfver Urdarkällan.	10. An Ash I know stands named Yggdrasil a high-tree watered with foam-white loam. Thence come the dews that fall into the dales, eternally green it stands over Urd's well.
	11. Dädan komma mör som mycket veta, tre från den sal under trädet ståndar. Mänskolotter och lag de lade, korande öden åt åldrarnes barn.	11. Thence came maidens who knew much, three from the hall, under the tree standing. Human lots and laws they laid, chose the fate of time's children.
	12. Då trädde makter alla till tingsäten höghelige gudar att härpå akta; hvem som i all luften lömskhet blandat, hvem som gifvet Ods mö åt jätteätten.	12. Then all the powers trod to the thing-seats the high-holy gods to thereupon consider; who had into all the air blended treachery. whom had given Od's maiden (Freyja) to the giant-race.
	13. Brutna vordo eder, ord och löften hvart mäktigt aftal makter emellan. Han, Tor, slog då till i trängande harm. Han sällen sitter då slikt han hör.	13. Oaths were broken, words and promises, every powerful pact between powers. Then he, Thor, struck in urgent wraith. He seldom sits when he hears such.
	14. Ensam satt han ute, då den urgamle kom. Åsarnes härlige såg in i hennes öga: "Hvad frägen I mig? Hvi fresten I mig? Allt vet jag Oden, hvar du ögat dolt."	Alone, she sat out when the ancient one came. The Aesir's glory looked into her eyes: "What would you ask me? Why do you tempt me? I know all Odin, where you hid your eye."
	15. Valde henne härfader halsband och ringar för siande sång och spåstafsvisdom. Fullt vet hon sia, fram ser hon längre. Hon såg vida och vida om världar alla.	15. For her, the Host-father chose necklaces and rings for her prophetic song and wisdom of prophetic staves. Fully, she knew the future, forth she saw further. She saw further and further concerning all worlds.
	16. Hon minns den första härstrid i världen, när å spjut de spetade Gullveig och i Härs sal henne brände, tre gånger brände, den tre gånger borna.	16. She remembers the first war in the world, when on spears they spitted Gullveig and in the High-One's hall burnt her, three times burnt, then three times born.
	17. Heid de henne nämnde, hvar till hus hon kom, spåklok vala, som signade gander, som visste att sejda, sejda med håglust. Alltid var hon åtrådd af andra kvinnor.	17. Heid they called her when she came to houses, the prophecy-wise völva, who signed wands, who knew to practice seidr, practice seidr with pleasure. Ever was she sought by evil women.
	18. Då trädde makter alla till tingsalen höghelige gudar att härpå akta; Om åsarne borde böter gifva ella alla gudar ha gulden gålden.	18. Then all the powers trod to the thing-hall the high-holy gods to thereupon consider; If the Aesir ought to pay a fine or all the gods should atone with gold.
	19. Slungade Oden spjut i hären hofs då den första härstrid i världen, bruten vardt äsa- borgens bollverk, vaner kunde värnlösa vallar trampa.	19. Odin threw his spear into the host, then came the first war into the world, broken was the Asa- wall's bulwark, the Vanir could trample the defenseless fields.
	20. Såg hon valkrior komma från fjärran, såg dem till reds att rida till Got-tjod. Sköld bar Skuld och Skuld bar Skagul, redo att kora i kampen fallne.	20. She saw Valkyries come from afar saw them ready to ride to the Goth-people. Shield bore Skuld and Skuld bore Skogul, ready to choose, those fallen in battle.
	21. Vet hon att Heimdalls horn forborgats under det höga, helga trädet: ser hon det öst med strida forsar ur valfaders pant, veten I mer aller hvad?	21. She knows that Heimdall's horn is hidden under the high, holy tree: she sees it in the east with violent torrents out of Valfather's pledge, Would you know more, or what?
	22. Ödet för Balder, blödande offret, Odenssonen, såg hon förborgadt. Smärt och fager stond då vuxen högt öfver marken mistelteinen.	22. The fate of Balder, the bloody sacrifice, Odin's son, She saw hidden slim and fair, then stood grown, high above the ground, the mistletoe.
	23. Vardt af stängeln, så smärt han syntes, harmskott vådligt, som Höd månd lossa. Balders broder vardt boren tidigt. Nattgammel grep till svård den gudasonen.	23. Became of the twig, so slender it seemed, a deadly shot that Höd may release. Balder's brother (Vali) was born early. One night old he seized the sword the divine son.
	24. Ej han händer tvagit, ej hufvud kammat, forr'n å båle var han Balders bane. Men Frigg gret i Fensalar Valhalls ve Veten I mer eller hvad?	24. He neither washed his hands, nor combed his head before Balder's bane was on the pyre. But Frigga cries in Fensalir Valhall's woe. Would you know more, or what?
	25. Sal såg hon stånda från solen fjärran på Nåstrands mark, åt norr är dorren. Af fläade ormryggar rest är salen. Etterdroppar falla in från ljoren.	25. A hall she saw standing far from the sun on Nastrond's shore, to the north is a door. of braided serpents' backs is the hall built. Venom-drops fall in from the smoke-holes.
	26. Däden falla etter- forsar östa å dem, som stjäla andras själsförtrogna. Där hon såg vada i svedande strömmar menads mån och mordvargar.	26. Thence fall venom- torrents to the east on those, who steal another's soul's-confidante. There she saw wade in painful streams perjurous men and murderers.
	27. Bunden såg hon ligga i bergkettelunden en skepnad lik den lömske Loke. Där sitter, föga fräjdad af mannen, Sigyn hands vif. Veten I mer eller hvad?	27. Bound she saw lying in the mountain-ridge grove one shaped like the dastardly Loki. There sits, little loved by the man, Sigyn his wife. Would you know more, or what?
	28. Gal hos åser Gullenkamme, som hjälten väcker hos Valhalls herre. Gal en annan in under jorden, en sotröd hane i Hels salar.	28. Crows with the Aesir, Goldcomb, who wakes the heroes of Valhall's lord. Another crows in the underworld, a soot-red cock in Hel's hall.
	29. Öster ut i järnskogen bor den gamle och fostrar där Fenris yngel. Skall af dem alla en förvisso rustad i trollham röfva månen,	Eastward, out in the Ironwood lives the Old one and there fosters Fenris' brood. Of them all, one certainly shall, clad in troll-guise, steal the moon,
	30. Frossar på föda af feges kroppar färgar gudarnes fäste med blod. Svart varder solskenet somrar efter, vredlynt hvarje vind. Veten I mer eller hvad?—	feed on the feast of coward's corpses, color the gods' hilts with blood. Black becomes the sunshine, summers after, every wind furious. Would you know more, or what?
	31. Garm skäller vildt vid Gnipahällen, fängslet mänd brista och ulven Freke ränna. Fullt kan jag sia, fram ser jag längre, om gudamakters förmörkning och fall.	31. Garm howls wildly by the Gnipa-cave, the bonds will break and the wolf Freki run. Fully can I foresee, forth see I further, concerning the divine powers' twilight and fall.
	32. Bröder mände bröders bane varda, lif mellan syskons söner spillas, härdt är i världen, hordom mycken, yxtid, kniftid, klufna sköldar.	32. Brothers will brothers' bane become, life between sisters' sons spilled, hard is the world, much whoredom, ax-time, knife-time, cloven shields.
	33. Vindtid, vargtid innan världen störtar, ingen man tör en annan skona, Nidhögg liflöses lemmar suger, vargen sliter män. Veten I mer eller hvad?—	33. Wind-time, wolf-time before the world succumbs no man will spare another, Nidhogg sucks lifeless limbs. The wolf tears men. Would you know more, or what?
	34. Mims söner leka, skapelsens öde bäder sig gällt ur gjallarhornet. Högt bläser Heimdall— hornet i luften! Oden maler med Mims hufved.	34. Mim's sons play, creation's fate bodes shrill from the Gjallarhorn. High blasts Heimdall— the horn in the air! Odin speaks with Mim's head.
	35. Skälver åldrig ask, den ståndande, kvider Yggdrasil, och jätten löses. Fullt kan jag sia, fram ser jag längre, om gudamakters förmörkning och fall.	35. The ancient ash quakes, the standing, Yggdrasil moans, and the giants are loosed. Fully can I foresee, forth see I further, concerning the divine powers' twilight and fall.
	36. Hvad är åsar? hvad är alfer? Jättars värld i stormgny! Åsar å tinget utanför stendörrar, stönande dvärgar, väggbergens vise. Veten I mer eller hvad?—	What is with the Aesir? What is with the elves? Giants' world in stormy tempest! The Aesir at the Thing. Outside stone-doors groaning dwarves, the mountain-wall's sages. Would you know more, or what?
	37. Garm skäller vildt vid Gnipahällen, fängslet mänd slita och Freke ränna. Fullt kan jag sia, fram ser jag längre, jag ser vida och vida om världar alla.	37. Garm howls wildly by the Gnipa-cave, the bonds will break and Freki run. Fully can I foresee, forth see I further. I see wider and wider concerning all worlds.
	38. Nordan skyndar Ryme med sköld framför sig. Jomungard slingrar i jättevrede, ormen trycker vågsvall, och örnen skränar i lik sliter Näbb-blek, Nagelfar lossnar.	38. Hrym hurries north with his shield before him. Jormungand (Jomungard?) coils in giant-wraith, the serpent roils the wave-swell and the eagle screeches, Pale-beak tears into corpses, Naglfar is loosened.
	39. Skeppet stafvar östan, det styrs af Loke. Odjurssönner alla med Freke fara. Högt skira dödsmän å Hels vägar, med dem är Byleists broder i färd.	39. The ship heads eastward, it is steered by Loki.* The sons of Monsters all fare with Freki. Deadmen scream loudly on Hel's ways, with them is Byleist's brother, on the journey. *The original states that the Sons of Muspel rode with Loki in the ship.
	40. Surt far från söder med svedjeflammor, Muspels leding månde på lågor komma. Valgudens sol öfver vallen bleknar förrän jorden slukats af Surts fränder.	40. Surt fares from the south with scorching flames, Muspel's men will come on flames.* The Val-god's sun fades over the wall before the earth is devoured by Surt's kin. *In UGM1 (1886), Rydberg identifies "Muspel's sons" with the inhabitants of Nifhel, who arrive with Loki from the east. Surt's men are the Sons of Suttung, emerging from the south with him. Here, Rydberg has altered the wording of the original to agree with Snorri's account in Gylfaginning 51.
	41. Garm skäller vildt vid Gnipahällen, fängslet mänd brista och ulven Freke ränna. Fullt kan jag sia, fram ser jag längre, om gudamakters förmörkning och fall.	41. Garm howls wildly by the Gnipa-cave, the bonds will break and the wolf Freki run. Fully can I foresee, forth see I further, concerning the divine powers' twilight and fall.
	42. Öfver luften gapar land-omslingraren, sprutande giftglöd och etterlågor. Trollen flyga, falten dåna, dödmån trampa helvågen, himlen remnar.	42. Above the air gapes the land-encircler spraying poison-embers and venom-flames. Trolls fly, the fields rumble, deadmen tramp the Hel-ways, heaven is rent.
	43. Då är inne för Lin hennes andra sorg, när Oden far att med ulfven strida och Beles lysande bane med Surt. Då mände Friggs hugfröjd falla.	43. Then for Hlin comes her second sorrow, when Odin fares to fight with the wolf and Beli's shining bane (Frey) with Surt. Then shall Frigg's beloved fall.
	44. Då kommer segerfaders store son Vidar till envig med valens odjur. Med handen sitt svärd han stända läter i Ledrings foster. Då är fadren hämnad.	44. Then comes Victory-father's great son Vidar to duel with slaughter's monster. With his hand, his sword he lets stand in Ledring's offspring.* Then the father [Odin] is avenged. The original reads megi Hveðrungs*, "Hveðrung's son," a kenning referring to the wolf Fenrir, as the son of Hveðrung (Loki).
	45. Garm skäller vildt vid Gnipahällen, fängslet mänd brista och ulven Freke ränna. Fullt kan jag sia, fram ser jag längre, om gudamakters förmörkning och fall.	45. Garm howls wildly by the Gnipa-cave, the bonds will break and the wolf Freki run. Fully can I foresee, forth see I further, concerning the divine powers' twilight and fall.
	46. Då kommer den starke sonen af Lodyn Vidars broder, Ulfvabanen, Gånger Odens son att med ormen kämpa, midgårdsormen dräper i vrede honom.	46. Then comes the strong son of Hlodyn [Thor] Vidar's brother, the Wolf's bane. Odin's son goes to fight with the serpent, the Midgard-serpent dies in his wraith.
	47. Fot nio går Fjorgyns son, innan för nöddjärft gift han dignar. Fjallblock regna, fjalltroll segna, dödmån rödja marken från mänskor alla.	47. Nine feet walks Fjörgyn's son [Thor] before he collapses weighed down by venom. Mounatin-boulders rain, Mountain-trolls sink, deadmen clear the ground of all mankind.
	48. Sol svartnar, jord segnar i haf. Frän fästet de skära stjärnor falla, eld och brusande ångor häfvas i skjalfvande hetta till sjalva himlen.	48. The sun blackens, the earth sinks into the sea from their places the hosts of stars fall, fire and rushing vapors rise in tremulous heat to heaven itself.
	49. Garm skäller vildt vid Gnipahällen, fängslet mänd slita och Freke ränna. Fullt kan jag sia, fram ser jag längre, jag ser vida och vida om världar alla.	49. Garm howls wildly by the Gnipa-cave, the bonds will break and Freki run. Fully can I foresee, forth see I further. I see wider and wider concerning all worlds.
	50. Upp ser komma andra gången jörd ur hafvet i härlig grönska. Forsar falla örn flyger öfver, han som från fjället fiskar spejar.	50. She sees come up a second time earth out of the sea in lovely greenery. Torrents fall, the eagle flies over, he who from the mountains spies fish.
	51. Åsarna mötas å Idavallen där de om väldigt världsträd tala, minna hvarann om märkliga öden och Fimultys forna runar.	51. The Aesir meet on the Ida-plains there they of the immense world-tree speak, each one remembers the remarkable fate and the Great-god's ancient runes.
	52. Månde osådde åkrar växa all ondt bättras och Balder komma. Ropts segerhem han och Höd bebygga, valgudar och vänner. Veten I mer eller hvad?	52. May unsown acres grow, all evil be remedied and Balder come. Hropt's victory-hall, he and Höd inhabit Slain-gods and friends. Would you know more, or what?
	53. Då månde åter de underbara taflor af guld i gräset hittas, de som egdes i åldrens morgon af gudars furste och Fjolners ätt.	53. Then again may the wonderful tafl of gold in the grass be found, those they had owned in time's morning by the gods' prince and Fjolnir's race.
	54. Sal mer fager än solen ser hon, täckt med guld å Gimle stånda: där skola dygdiga skaror bygga och allsköns glädje evigt njuta.	54. A hall more fair than the sun, she sees thatched with gold on Gimle standing: there shall the virtuous hosts dwell and complete happiness eternally enjoyed.
	55. Höne får välja fritt sitt öde, Mode och Magne Mjolner ega, och söner af båda bröderna bo i Vindhem det vida. Veten I mer eller hvad?	55. Hönir gets to choose his fate freely, Magni and Modi own Mjölnir, and sons of both brothers live in Windheim the wide. Would you know more, or what?
	56. Då kommer den höge till höfingsdomen, den starke ofvan som allting råder, Han domsmål sámjer och strid förliker och stadgar en dyrkan, som stånda skall.	56. Then comes the High-one to the chieftain's judgement, the mighty one above, who rules everything, he pronounces judgements and reconciles conflicts and establishes a worship that shall stand.

HOME
[Völuspá: A Study Guide]