Viktor Rydberg's version of
Völuspá

Valans Sång: The Völva's Song
Edited and Translated into Swedish by Viktor Rydberg
Translated into English by William P. Reaves
 
HOME
[Völuspá: A Study Guide]
Var åldrars morgon,
då Ymer byggde.
Ej var sand, ej sjö,
ej svala boljor,
ej jord, ej heller
höjdens himmel
ej gafs där ett gräs
i gapande svalg

1905 Carl Emil Doepler 'the younger'
Odin meets the Völva
In time's morning
when Ymer lived.
There was no sand, no sea,
No cool waves,
Nor earth, nor
high heaven
grass was not found there
in the gaping gap;
 
 

This is a 'restored' version of Völuspá published posthumously in Viktor Rydberg's collected works. Unfortunately, it is not dated. Many of Rydberg's more developed mythological theories, presented in Undersökningar i Germanisk Mythologi, are not yet evident in this edition of the poem. Instead, Rydberg has rearranged lines and verses to better conform to Snorri Sturluson's account of the mythology in his Edda.

Internal evidence suggests that this version of Völuspá hails from the early 1880s (before 1884), around the time when Rydberg had successfully argued against A.C. Bang and Sophus Bugge for Völuspá's originality and had planned to write a seperate treatise, discussing the content of the poem. As his work advanced beyond the study of Völuspá and expanded to encompass all of the mythology, Rydberg's concept of an individual treatise on Völuspá was replaced by a two-volume, general mythogical study: Undersökningar i Germanisk Mythologi (1886-1889).  In chapter 77 of Vol. I, Rydberg again expresses his intent to publish a seperate treatise on Völuspá, but this was never realized.

Here, Rydberg's guiding vision, based on that of Karl Müllenhoff, was to 'restore' Völuspá to its original form, consisting of uniform 8-line stanzas.  To do so, he had to recombine and/or omit several lines of the existing poem.  For example, the dwarf-list, which is widely considered to be an interpolation, has been left out. Although he discusses them in great detail in his later works, Rydberg also omits the stanzas concerning the Norns and another about the giant Eggther below without explanation.

  Valans Sång
(Öfversättning af Völuspá)
The Völva's Song
(A translation of Völuspá)
 
1. Hören mig alla
heiliga ätter
högre och lägre
Heimdalssöner!
Manad vill jag valfaders
verk förtälja,
folkkvad forna
dem främst jag mins.
1. Hear me all
holy
races,
higher and lower,
Heimdal's sons!
Prompted, I will declare
Val-father's works,

Ancient folk-poems,
primarily those I remember.
  2. Urtidsborne
jättar mins jag,
dem som mig fordom
fostrat hafva:
nio urtråd,
och detta makttråd
i mullen gömdt.
2. Born in ancient times,
Giants I recall,
those that previously
fostered me:
nine primal-trees
and this power-tree
hidden in the soil.
 
3. Var åldrars morgon,
då Ymer byggde.
Ej var sand, ej sjö,
ej svala boljor,
ej jord, ej heller
höjdens himmel
ej gafs där ett gräs
i gapande svalg;
3. In time's morning
when Ymer lived.
There was no sand, no sea,
No cool waves,
Nor earth, nor
high heaven
grass was not found there
in the gaping gap;
  4. Innan Burs söner
upplyft grunden,
de som mäktigt
Midgaård skapat.
Sol sken sunnan
å salens stenar,
då grodde grunden
af gröna örter.
4. Before Bur's sons
raised up the ground,
they that shaped
Glorious Midgard.
Sol shone from the south
on the stones of the hall,
then the ground grew
with green herbs.
 
  5. Sol grep sunnan,
sållad till månen,
med höger hand
om himlaranden.
Sol visste icke,
hvar hon salar egde,
månen visste icke
hvilken makt han egde.
5. From the south, Sol reached,
accompanied by the moon,
with her right hand,
around heaven's rim.
Sol knew not
what halls she owned,
Moon knew not
what power he possessed.
 
  6. Då trädde makter alla
till tingsäten
höghelige gudar
att härpå akta;
natt och nedan
namn de gåfvo
dagens midt
och morgon namn.
6. Then all the powers trod
to the thing-seats
the high-holy gods
to thereupon consider;
Night and her descendants
they gave names
Mid-day
and morning named.
 
  7. Åsarne möttes
å Idaslätten,
byggde högrest
blotsal och blodkrets,
satte upp ässjor
smidde smycken,
göto tänger
och gjorde verktyg.
7. The Aesir met
on the Ida-plains,
built lofty
temples and altars,
established forges
smithied jewelry
crafted tongs
and made work-tools.
 
  8. Å gård med tafvel
de glade lekte,
ad guld de hade
håfvor alla,
tills tre kommo,
tursadöttrars
jättevärldens
väldiga mör,
8. In their courts, tafl
they happily played,
of gold they had
all bounty,
until tree came,
thurs-daughters,
the giant-world's
powerful maidens,
 
  Here Rydberg omits verses 9 and 10, and the entire dwarf-list, 11-16.  
  9. till tre kommo,
ur talda skaran,
kraftige, älsklige
åsar til stranden
funno på landet
föga mäktande
ödeblottade,
Ask och Embla

(De hade ej ande,
ej hug de egde,
ej bloder, ej later,
ej lifvets färger.
Oden gaf ande,
hug gaf Höner,
blod gaf Lodur
och lifvets färger.)
9. Until three came
out of that company,
mighty, loving,
Aesir to the shore,
found on land
little capable
lacking fate,
Ask and Embla.

(They had no spirit,
no mind they possessed,
no blood, no manners
no color of life.
Odin gave spirit,
Mind gave Hönir,
blood gave Lodur
and the color of life.)
 
  10. Ask vet jag stånda
nämnd Yggdrasil
stamhög vattnad med
skumhvit grusvåg.
Däden kommer daggen,
som i dalar faller,
evigt grön han ståndar
öfver Urdarkällan.
10. An Ash I know stands
named Yggdrasil
a high-tree watered with
foam-white loam.
Thence come the dews
that fall into the dales,
eternally green it stands
over Urd's well.
 
  11. Dädan komma mör
som mycket veta,
tre från den sal
under trädet ståndar.
Mänskolotter
och lag de lade,
korande öden
åt åldrarnes barn.
11. Thence came maidens
who knew much,
three from the hall,
under the tree standing.
Human lots
and laws they laid,
chose the fate
of time's children.
 
  12. Då trädde makter alla
till tingsäten
höghelige gudar
att härpå akta;
hvem som i all luften
lömskhet blandat,
hvem som gifvet Ods mö
åt jätteätten.
12.  Then all the powers trod
to the thing-seats
the high-holy gods
to thereupon consider;
who had into all the air
blended treachery.
whom had given Od's maiden (Freyja)
to the giant-race.
 
  13. Brutna vordo eder,
ord och löften
hvart mäktigt aftal
makter emellan.
Han, Tor, slog då till
i trängande harm.
Han sällen sitter
då slikt han hör.
13. Oaths were broken,
words and promises,
every powerful pact
between powers.
Then he, Thor, struck
in urgent wraith.
He seldom sits
when he hears such.
 
  14. Ensam satt han ute,
då den urgamle kom.
Åsarnes härlige
såg in i hennes öga:
"Hvad frägen I mig?
Hvi fresten I mig?
Allt vet jag Oden,
hvar du ögat dolt."
Alone, she sat out
when the ancient one came.
The Aesir's glory
looked into her eyes:
"What would you ask me?
Why do you tempt me?
I know all Odin,
where you hid your eye."
 
  15. Valde henne härfader
halsband och ringar
för siande sång
och spåstafsvisdom.
Fullt vet hon sia,
fram ser hon längre.
Hon såg vida och vida
om världar alla.
15. For her, the Host-father chose
necklaces and rings
for her prophetic song
and wisdom of prophetic staves.
Fully, she knew the future,
forth she saw further.
She saw further and further
concerning all worlds.
 
  16. Hon minns den första
härstrid i världen,
när å spjut de
spetade Gullveig
och i Härs sal
henne brände,
tre gånger brände,
den tre gånger borna.
 16. She remembers the first
war in the world,
when on spears
they spitted Gullveig
and in the High-One's hall
burnt her,
three times burnt,
then three times born. 
 
  17. Heid de henne nämnde,
hvar till hus hon kom,
spåklok vala,
som signade gander,
som visste att sejda,
sejda med håglust.
Alltid var hon åtrådd
af andra kvinnor.
17. Heid they called her
when she came to houses,
the prophecy-wise völva,
who signed wands,
who knew to practice seidr,
practice seidr with pleasure.
Ever was she sought
by evil women.
 
  18. Då trädde makter alla
till tingsalen
höghelige gudar
att härpå akta;
Om åsarne borde
böter gifva
ella alla gudar
ha gulden gålden.
18. Then all the powers trod
to the thing-hall
the high-holy gods
to thereupon consider;
If the Aesir ought
to pay a fine
or all the gods
should atone with gold.
 
  19. Slungade Oden
spjut i hären
hofs då den första
härstrid i världen,
bruten vardt äsa-
borgens bollverk,
vaner kunde värnlösa
vallar trampa.
19. Odin threw
his spear into the host,
then came the first
war into the world,
broken was the Asa-
wall's bulwark,
the Vanir could trample
the defenseless fields.
 
  20. Såg hon valkrior
komma från fjärran,
såg dem till reds att
rida till Got-tjod.
Sköld bar Skuld
och Skuld bar Skagul,
redo att kora
i kampen fallne.
20. She saw Valkyries
come from afar
saw them ready
to ride to the Goth-people.
Shield bore Skuld
and Skuld bore Skogul,
ready to choose,
those fallen in battle.
 
  21. Vet hon att Heimdalls
horn forborgats
under det höga,
helga trädet:
ser hon det öst med
strida forsar
ur valfaders pant,
veten I mer aller hvad?
21. She knows that Heimdall's
horn is hidden
under the high,
holy tree:
she sees it in the east with
violent torrents
out of Valfather's pledge,
Would you know more, or what?
 
  22. Ödet för Balder,
blödande offret,
Odenssonen,
såg hon förborgadt.
Smärt och fager
stond då vuxen
högt öfver marken
mistelteinen.
22. The fate of Balder,
the bloody sacrifice,
Odin's son,
She saw hidden
slim and fair,
then stood grown,
high above the ground,
the mistletoe.
 
  23. Vardt af stängeln,
så smärt han syntes,
harmskott vådligt,
som Höd månd lossa.
Balders broder
vardt boren tidigt.
Nattgammel grep till svård
den gudasonen.
23. Became of the twig,
so slender it seemed,
a deadly shot
that Höd may release.
Balder's brother (Vali)
was born early.
One night old he seized the sword
the divine son.
 
  24. Ej han händer tvagit,
ej hufvud kammat,
forr'n å båle var han
Balders bane.
Men Frigg gret
i Fensalar
Valhalls ve
Veten I mer eller hvad?
24. He neither washed his hands,
nor combed his head
before Balder's bane
was on the pyre.
But Frigga cries
in Fensalir
Valhall's woe.
Would you know more, or what?
 
  25. Sal såg hon stånda
från solen fjärran
på Nåstrands mark,
åt norr är dorren.
Af fläade ormryggar
rest är salen.
Etterdroppar falla
in från ljoren.
25. A hall she saw standing
far from the sun
on Nastrond's shore,
to the north is a door.
of braided serpents' backs
is the hall built.
Venom-drops fall
in from the smoke-holes.
 
  26. Däden falla etter-
forsar östa
å dem, som stjäla andras
själsförtrogna.
Där hon såg vada
i svedande strömmar
menads mån
och mordvargar.
26. Thence fall venom-
torrents to the east
on those, who steal another's
soul's-confidante.
There she saw wade
in painful streams
perjurous men
and murderers.
 
  27. Bunden såg hon ligga
i bergkettelunden
en skepnad lik
den lömske Loke.
Där sitter, föga
fräjdad af mannen,
Sigyn hands vif.
Veten I mer eller hvad?
27. Bound she saw lying
in the "mountain-kettle" grove
one shaped like
the dastardly Loki.
There sits, little
loved by the man,
Sigyn his wife
.
Would you know more, or what?
 
  28. Gal hos åser
Gullenkamme,
som hjälten väcker
hos Valhalls herre.
Gal en annan
in under jorden,
en sotröd hane
i Hels salar.
28. Crows with the Aesir,
Goldcomb,
who wakes the heroes
of Valhall's lord.
Another crows
in the underworld,
a soot-red cock
in Hel's hall.
 
  29.  Öster ut i järnskogen
bor den gamle
och fostrar där
Fenris yngel.
Skall af dem alla
en förvisso
rustad i trollham
röfva månen,
Eastward, out in the Ironwood
lives the Old one
and there fosters
Fenris' brood.
Of them all,
one certainly shall,
clad in troll-guise,
steal the moon,
 
  30. Frossar på föda
af feges kroppar
färgar gudarnes
fäste med blod.
Svart varder solskenet
somrar efter,
vredlynt hvarje vind.
Veten I mer eller hvad?—
feed on the feast
of coward's corpses,
color the gods'
hilts with blood.
Black becomes the sunshine,
summers after,
every wind furious.
Would you know more, or what?
 
  31. Garm skäller vildt
vid Gnipahällen,
fängslet mänd brista
och ulven Freke ränna.
Fullt kan jag sia,
fram ser jag längre,
om gudamakters
förmörkning och fall.
31. Garm howls wildly
by the Gnipa-cave,
the bonds will break
and the wolf Freki run.
Fully can I foresee,
forth see I further,
concerning the divine powers'
twilight and fall.
 
  32. Bröder mände bröders
bane varda,
lif mellan syskons
söner spillas,
härdt är i världen,
hordom mycken,
yxtid, kniftid,
klufna sköldar.
32. Brothers will brothers'
bane become,
life between sisters'
sons spilled,
hard is the world,
much whoredom,
ax-time, knife-time,
cloven shields.
 
  33. Vindtid, vargtid
innan världen störtar,
ingen man
tör en annan skona,
Nidhögg liflöses
lemmar suger,
vargen sliter män.
Veten I mer eller hvad?—
33. Wind-time, wolf-time
before the world succumbs
no man will spare
another,
Nidhogg sucks
lifeless limbs.
The wolf tears men.
Would you know more, or what?
 
  34. Mims söner leka,
skapelsens öde
bäder sig gällt
ur gjallarhornet.
Högt bläser Heimdall—
hornet i luften!
Oden maler
med Mims hufved.
34. Mim's sons play,
creation's fate
bodes shrill
from the Gjallarhorn.
High blasts Heimdall—
the horn in the air!
Odin speaks
with Mim's head.
 
  35. Skälver åldrig
ask, den ståndande,
kvider Yggdrasil,
och jätten löses.
Fullt kan jag sia,
fram ser jag längre,
om gudamakters
förmörkning och fall.
35. The ancient ash
quakes, the standing,
Yggdrasil moans,
and the giants are loosed.
Fully can I foresee,
forth see I further,
concerning the divine powers'
twilight and fall.
 
  36. Hvad är åsar?
hvad är alfer?
Jättars värld i stormgny!
Åsar å tinget
utanför stendörrar,
stönande dvärgar,
väggbergens vise.
Veten I mer eller hvad?—
What is with the Aesir?
What is with the elves?
Giants' world in stormy tempest!
The Aesir at the Thing.
Outside stone-doors
groaning dwarves,
the mountain-wall's sages.
Would you know more, or what?
 
  37. Garm skäller vildt
vid Gnipahällen,
fängslet mänd slita
och Freke ränna.
Fullt kan jag sia,
fram ser jag längre,
jag ser vida och vida
om världar alla.
37. Garm howls wildly
by the Gnipa-cave,
the bonds will break
and Freki run.
Fully can I foresee,
forth see I further.
I see wider and wider
concerning all worlds.
 
  38. Nordan skyndar Ryme
med sköld framför sig.
Jomungard slingrar
i jättevrede,
ormen trycker vågsvall,
och örnen skränar
i lik sliter Näbb-blek,
Nagelfar lossnar.
38. Hrym hurries north
with his shield before him.
Jormungand (Jomungard?) coils
in giant-wraith,
the serpent roils the wave-swell
and the eagle screeches,
Pale-beak tears into corpses,
Naglfar is loosened.
 
  39. Skeppet stafvar östan,
det styrs af Loke.
Odjurssönner alla
med Freke fara.
Högt skira dödsmän
å Hels vägar,
med dem är Byleists
broder i färd.
39. The ship heads eastward,
it is steered by Loki.*
The sons of Monsters all
fare with Freki.
Deadmen scream loudly
on Hel's ways,
with them is Byleist's
brother, on the journey.

*The original states that the Sons of Muspel rode with Loki in the ship.
 
  40. Surt far från söder
med svedjeflammor,
Muspels leding månde
på lågor komma.
Valgudens sol
öfver vallen bleknar
förrän jorden slukats
af Surts fränder.
40. Surt fares from the south
with scorching flames,
Muspel's men will
come on flames.*
The Val-god's sun
fades over the wall
before the earth is devoured
by Surt's kin.


*In UGM1 (1886), Rydberg identifies "Muspel's sons" with the inhabitants of Nifhel, who arrive with Loki from the east. Surt's men are the Sons of Suttung, emerging from the south with him. Here, Rydberg has altered the wording of the original to agree with Snorri's account in Gylfaginning 51.
 
  41. Garm skäller vildt
vid Gnipahällen,
fängslet mänd brista
och ulven Freke ränna.
Fullt kan jag sia,
fram ser jag längre,
om gudamakters
förmörkning och fall.
41. Garm howls wildly
by the Gnipa-cave,
the bonds will break
and the wolf Freki run.
Fully can I foresee,
forth see I further,
concerning the divine powers'
twilight and fall.
 
  42. Öfver luften gapar
land-omslingraren,
sprutande giftglöd
och etterlågor.
Trollen flyga,
falten dåna,
dödmån trampa helvågen,
himlen remnar.
42. Above the air gapes
the land-encircler
spraying poison-embers
and venom-flames.
Trolls fly,
the fields rumble,
deadmen tramp the Hel-ways,
heaven is rent.
 
  43. Då är inne för Lin
hennes andra sorg,
när Oden far
att med ulfven strida
och Beles lysande
bane med Surt.
Då mände Friggs
hugfröjd falla.
43. Then for Hlin comes
her second sorrow,
when Odin fares
to fight with the wolf
and Beli's shining
bane (Frey) with Surt.
Then shall Frigg's
beloved fall.
 
  44. Då kommer segerfaders
store son
Vidar till envig
med valens odjur.
Med handen sitt svärd
han stända läter
i Ledrings foster.
Då är fadren hämnad.
44. Then comes Victory-father's
great son

Vidar
to duel
with slaughter's monster.
With his hand, his sword
he lets stand
in Ledring's creation.*
Then the father [Odin] is avenged.

*The meaning isn't clear here. The original reads megi Hveðrungs, "Hveðrung's son," a kenning for the wolf as son of Loki (Hveðrung).
 
  45. Garm skäller vildt
vid Gnipahällen,
fängslet mänd brista
och ulven Freke ränna.
Fullt kan jag sia,
fram ser jag längre,
om gudamakters
förmörkning och fall.
45. Garm howls wildly
by the Gnipa-cave,
the bonds will break
and the wolf Freki run.
Fully can I foresee,
forth see I further,
concerning the divine powers'
twilight and fall.
 
  46. Då kommer den starke
sonen af Lodyn
Vidars broder,
Ulfvabanen,
Gånger Odens son
att med ormen kämpa,
midgårdsormen dräper
i vrede honom.
46. Then comes the strong
son of Hlodyn [Thor]
Vidar's brother,
the Wolf's bane.
Odin's son goes
to fight with the serpent,
the Midgard-serpent dies
in his wraith.
 
  47. Fot nio
går Fjorgyns son,
innan för nöddjärft
gift han dignar.
Fjallblock regna,
fjalltroll segna,
dödmån rödja marken
från mänskor alla.
47. Nine feet
walks Fjörgyn's son [Thor]
before he collapses
weighed down by venom.
Mounatin-boulders rain,
Mountain-trolls sink,
deadmen clear the ground
of all mankind.
 
  48. Sol svartnar,
jord segnar i haf.
Frän fästet de skära
stjärnor falla,
eld och brusande
ångor häfvas
i skjalfvande hetta
till sjalva himlen.
48. The sun blackens,
the earth sinks into the sea
from their places the hosts
of stars fall,
fire and rushing
vapors rise
in tremulous heat
to heaven itself.
 
  49. Garm skäller vildt
vid Gnipahällen,
fängslet mänd slita
och Freke ränna.
Fullt kan jag sia,
fram ser jag längre,
jag ser vida och vida
om världar alla.
49. Garm howls wildly
by the Gnipa-cave,
the bonds will break
and Freki run.
Fully can I foresee,
forth see I further.
I see wider and wider
concerning all worlds.
 
  50. Upp ser komma
andra gången
jörd ur hafvet
i härlig grönska.
Forsar falla
örn flyger öfver,
han som från fjället
fiskar spejar.
50. She sees come up
a second time
earth out of the sea
in lovely greenery.
Torrents fall,
the eagle flies over,
he who from the mountains
spies fish.
 
  51. Åsarna mötas
å Idavallen
där de om väldigt
världsträd tala,
minna hvarann
om märkliga öden
och Fimultys
forna runar.
51. The Aesir meet
on the Ida-plains
there they of the immense
world-tree speak,
each one remembers
the remarkable fate
and the Great-god's
ancient runes.
 
  52. Månde osådde
åkrar växa
all ondt bättras
och Balder komma.
Ropts segerhem han
och Höd bebygga,
valgudar och vänner.
Veten I mer eller hvad?
52. May unsown
acres grow,
all evil  be remedied
and Balder come.
Hropt's victory-hall, he
and Höd inhabit
Slain-gods and friends.
Would you know more, or what?
 
  53. Då månde åter
de underbara
taflor af guld
i gräset hittas,
de som egdes
i åldrens morgon
af gudars furste
och Fjolners ätt.
53. Then again may
the wonderful
tafl of gold
in the grass be found,
those they had owned
in time's morning
by the gods' prince
and Fjolnir's race.
 
  54. Sal mer fager
än solen ser hon,
täckt med guld
å Gimle stånda:
där skola dygdiga
skaror bygga
och allsköns glädje
evigt njuta.
54. A hall more fair
than the sun, she sees
thatched with gold
on Gimle standing:
there shall the virtuous
hosts dwell
and complete happiness
eternally enjoyed.
 
  55. Höne får välja
fritt sitt öde,
Mode och Magne
Mjolner ega,
och söner af båda
bröderna bo i
Vindhem det vida.
Veten I mer eller hvad?
55. Hönir gets to choose
his fate freely,
Magni and Modi
own Mjölnir,
and sons of both
brothers live
in Windheim the wide.
Would you know more, or what?
 
  56. Då kommer den höge
till höfingsdomen,
den starke ofvan
som allting råder,
Han domsmål sámjer
och strid förliker
och stadgar en dyrkan,
som stånda skall.
56. Then comes the High-one
to the chieftain's judgement,
the mighty one above,
who rules everything,
he pronounces judgements
and reconciles conflicts
and establishes a worship
that shall stand.
 

 

HOME
[Völuspá: A Study Guide]